text
stringlengths 5
565
| headword
stringlengths 0
67
|
|---|---|
Laboulaye [-lä], Edouard René Lefebvre de, fransk skriftställare, rättslärd och politiker, född i Paris d. 18 Jan. 1811, gjorde sina studier derstädes och innehade ett stilgjuteri samtidigt med att hans namn blef kändt genom arbeten i rättshistoria. 1842 anställdes han såsom advokat vid kongl. domstolen i Paris och 1849 såsom professor i jämförande lagfarenhet vid Collége de France. Under andra kejsaredömet tog L. del i försöken att uppväcka och organisera en frisinnad opposition, men lät sedan sin böjel | Laboulaye |
Dodd [dåd], William, engelsk skriftställare, f. 1729, utnämndes 1763, oaktadt sitt utsväfvande lefnadssätt, till hofpredikant, men afsattes 1776 från denna syssla, emedan han genom löfte om mutor sökt förmå lordkanslern att skaffa honom ett pastorat, och blef 1777 hängd för växelförfalskning. Mest kända bland hans många arbeten äro Beauties of Shakespeare (1752; flera gånger utgifven, bl. a. 1860), Sermons to young men (1772), Comfort to the afflicted (4:e uppl. 1789) och Thoughts in prison (1777; | Dodd |
Arboga, som fick sitt namn efter läget vid en krökning af ån (det fornsv. arbughi betyder ), var redan under den tidigare medeltiden en betydlig ort. 1330 nämnes det första gången såsom eget stadssamhälle (civitas) med stadssigill (dess vapen, en fläkt enhöfdad örn, begagnas ännu). Det för samfärdseln särdeles gynsamma läget vid en segelbar å midt i landet gjorde A. till en ofta anlitad plats för allmänna riksmöten. Utom en mängd rådsmöten och herredagar höllos der riksdagar | |
Sommar och vinter, i storm som i stiltje, upprätthöll denna eskader under nära 18 månader en för hvarje annan mördande enformig vakt utanför Toulon, och vid slutet af denna period var stämningen ombord förträfflig och hälsotillståndet utomordentligt godt, tack vare N:s outtröttliga omsorg om sina underlydandes välbefinnande. I jan. 1805, när N. tillfälligtvis var vid La Maddalena, bröto fransmännen sig ut. N. sökte dem förgäfves ända bort till Alexandria. Ovan vid sjön, hade fienden af hårdt | |
Exkret (af Lat. excernere, afsöndra), fysiol., kallas i vidsträckt mening hvarje ämne, som afsöndras ur en lefvande mennisko- eller djurorganism och bortföres från densamma, till skilnad från sekret, med hvilket namn man betecknar afsöndringen, så länge den stannar inom organismen. Alla exkret hafva i ett tidigare stadium varit sekret, men icke alla sekret blifva exkret. De vanligaste exkret äro de, som afgå från tarmkanalen (se Exkrement), från njurarna (se Urin), från lungorna (se Respiration), från | Exkret |
Martin-metoden [martäng], Eng. open-hearth process, metallurg., är en af bröderna Martin vid Sireuil, nära Angoulème i Frankrike, 1865 utarbetad metod att, utan smältning i degel, på bottnen af en flammugn framställa smidigt jern och stål i flytande form, eller s. k. götmetall (se d. o.). Metoden kallas äfven Siemens-Martins med anledning deraf att ugnen måste vara försedd med Siemens regeneratorer för att kunna erhålla tillräckligt hög temperatur. I art. Jern, sp. 1136, finnes en kortfattad beskrifning af de | Martin-metoden |
Kolorimeter (af Lat. color, färg, och Grek. metron, mått), instrument för bestämmande af färgintensiteten hos en lösning. | Kolorimeter |
Erytropsi (af grek. erylhros, röd, och opsis, syn), med., , ett kompliceradt bländningsfenomen af öfvergående natur, hvilket förklaras genom växelverkan mellan det ljus, som direkt intränger i ögat genom pupillen, och det röda ljus, som gått genom scleran eller genom öfre ögonlocket, om en del af detta betäcker pupillen. G-d. | Erytropsi |
N = 900 (stundom 90); N = 900,000 (90,000). N. = Numerius. n. = natio, natus, nazarenus, nepos, non, nonae, novus, numen, numerus, nummus. N. B. (n. b.) = nota bene, märk väl. n. l. = non licet, ej tillåtet; non liquet, ej tydligt, låter sig icke afgöra. N. N. = nomen nescio, jag känner ej namnet, notetur nomen, här bör namnet antecknas, nyttjas företrädesvis i formulär för att beteckna, att på dess plats skall ett verkligt namn insättas, samt i bref-utanskrifter | |
Kasselgult, kem., en af blyoxiklorid sammansatt gul färg, som erhålles i form af grofbladiga kristalliniska massor genom sammansmältning af 10 delar blyoxid och 1 del salmiak. De smälta massorna rifvas till fint pulver. P. T. C. | Kasselgult |
Svante Nilsson, riksföreståndare. Se Sture B, 2). | Svante Nilsson |
Diktys, Grek. sagohist., en kretens, Idomenevs följeslagare under trojanska kriget. En dagbok öfver tilldragelserna under detta krig, hvilken under Neros regering lär hafva påträffats i D:s graf på Kreta, utgafs för att vara dennes arbete, men är tydligen författad af någon bland Neros samtida. En latinsk öfversättning, verkställd (sannolikt omkr. 300 e. Kr.) af en viss Septimius, finnes ännu i behåll, hvaremot originalet redan på 1400-talet förgäfves söktes. A. M. A. | Diktys |
Agoracritus. Se Agorakritos. | Agoracritus |
*Swindon hade 32,840 innev. 1891, deraf 27,295 i New S. | *Swindon |
Chiltern hundreds [tjindreds]. Se Chiltern hills. Suppl. | Chiltern hundreds |
Kyskhetsträd . Se Vitex Agnus castus. | Kyskhetsträd |
Fisk-åt, zool., namn på en mängd små hafsdjur, t. ex. Calanus m. fl. slägten, hvilka höra till klyffotingarnas ordning (Entomostraca) bland kräftdjuren, och som tjena till föda åt fisk, företrädesvis sill. J. G. T. | Fisk-åt |
Bastion (af Fr. bâtir, bygga), krigsv., framskjutande del af en fästningsvall, bestående af ett öppet verk med fyra sidor. Bastionen uppkommer derigenom att de s. k. grundlinierna af en fästning eller skans brytas, såsom vidstående figur utvisar: ab, grundlinie = handgevärets eller kulsprutans skottvidd; ac = 1/2 ab; cd = 1/4 till 1/8 ab; ae, bh, facer = 1/3 ab; ef, gh, flanker; efh, egh = 100° till 105°; hbi, bastionsvinkeln, skall minst vara 60°; fg, kurtin; ghbik, bastion; aefghb, bastio | Bastion |
Munk [moŋk], Salomon, judisk orientalist, f. 1802 i Glogau, d. 1867, studerade i Berlin (för de Sacy) och var 184051 kustos för de orientaliska manuskripten vid Bibliothèque nationale. Ehuru sedan 1851 blind, blef han 1865 lärare i arameiska och hebreiska språken vid Collège de France. Sedan 1858 var han medlem af Franska institutet. M. utgaf bl. a. Palestine, déscription géographique, historique et archéologique (1845) och Mélanges de philosophie juive et arabe (185759) samt publicerad | Munk |
Skittagiter, folkstam. Se Nordvästindianer. | Skittagiter |
Thaer [tǟr], Albrecht Daniel, tysk agronom, f. 14 maj 1752 i Celle, d. 26 okt. 1828 i Möglin, blef med. doktor 1774 och var en tid praktiserande läkare samt blef 1780 lifmedikus vid hannoverska hofvet, men drogs af sitt sysslande med trädgårdsodling småningom öfver till landtbruksnäringen och beslöt egna sitt lif åt dess höjande. Han inrättade i Celle en landtbruksskola, men efterkom 1804 en kallelse till Preussen och öppnade 1806 på godset Möglin (nära Potsdam) ett högre landtbruksläroverk, som var | Thaer |
Grefliga ätten Pipers vapen. 1. Karl P., grefve, statsman, f. 29 juli 1647 i Stockholm, d. 29 maj 1716 i Nöteborg, var son till kamreraren i Krigskollegium Karl P. Efter slutade studier vid Uppsala universitet ingick han vid 19 års ålder i kansliet, åtföljde 1673 -74 Gustaf Oxenstiernas beskickning till Ryssland och tjänstgjorde någon tid vid defensionsverket i Östersjöprovinserna. Karl XI:s gunst synes han först ha vunnit under danska kriget, då han var anställd som tjänsteman vid | |
Caesaromagus, romarnas namn på nuv. franska staden Beauvais (se d. o.). | Caesaromagus |
Lixus, zool. Se Viflar, sp. 350. | Lixus |
Teloloapam, stad i det inre af sydmexikanska staten Guerrero, distriktet Aldama. Omkr. 11,000 inv. H. W—k. | Teloloapam |
Lidbeck, Karl Johan, bergsvetenskapsman, den föregåendes broder, född i Lund d. 5 Mars 1774. Efter att med utmärkelse hafva tagit bergsexamen blef L. 1793 auskultant i Bergskollegium och 1794 i masmästeriet på Jernkontorets stat. Sedan han de följande åren under den berömde Garney studerat masugnsbyggnadskonsten, blef han 1796 öfvermasmästare i södra distriktet. Åren 180305 gjorde han en studieresa genom Tyskland m. fl. land. Frukter af denna resa blefvo en Afhandling om brunstens inflytande pä tackjer | Lidbeck |
Okulärdiopter. Se Alhidad. | Okulärdiopter |
Mjölkvasslekur. Se Vasslekur. | Mjölkvasslekur |
*Fryksände. 52,213 har. 6,311 innev. (1895). | *Fryksände |
Diskontkompaniet. Se Diskont. | Diskontkompaniet |
Skabersjö . 1. Socken i Malmöhus län, Bara härad. 2,628 har. 849 inv. (1915). S. bildar med Törringe ett till innehafvaren af Skabersjö patronellt pastorat i Lunds stift, Bara kontrakt. - 2. Ett af Sveriges största gods, fideikommiss inom grefliga ätten Thott, med hufvudgården belägen i ofvannämnda socken, vid S. station på Malmö-Ystads järnväg, nära Segeån i utkanten af Malmöslätten. Godset omfattade enl. 1915 års tax.-längder nära 60 mtl inom S., Hyby, Oxie, Svedala, Törringe och Arrie socknar, tax. til | Skabersjö |
Fig. 3. Sexton mark i guld, 1600. 12-lödigt till 1664, då dess lödighet fastställdes till 11 1/9. Under 1600-talet började man i Sverige nyttja benämningen mark omväxlande med skålpund för att beteckna lispundets närmaste underafdelning (= 425,08 gr.). Mark var äfven en järn- och kopparvikt. I förordningarna af 1625, 1665, 1733 och 1739 om mått och vikt stadgades till järn- och kopparforslingens förmån en sådan öfvervikt, att l Lsp. 1. 20 marker | |
Hovora [håvåra], Janko. Se Neruda, J. | Hovora |
Vårsäd, landtbr., kallas den säd, som utsås på våren. Hit höra hufvudsakligen korn, hafre, ärter och vicker; men äfven af de vanliga höstsädesslagen: råg och hvete, finnas varieteter, som kunna utsås först på våren och hinna ändock till fullständig mognad samma år, likasom kornet och hafren. Dessa varieteter af råg och hvete äro således äfvenleds att räkna till vårsädesslagen. Å andra sidan finnas jämväl några varieteter af de egentliga vårsädesarterna, t. ex. af kornet, som kunna utsås på hösten och k | Vårsäd |
*Bordone, Paris, italiensk målare, född i Treviso 1500, död i Venezia 1571, kom tidigt till Venezia i Tizians skola och begaf sig sedan till Frankrike (enligt Vasari 1538 till Frans I, enligt Federici 1559 till Frans II). Han arbetade i Paris en tid för hofvet, sedermera i Augsburg för Fugger samt efter återkomsten till Italien i flere norditalienska städer, i synnerhet i Milano, samt sist i Venezia. Han närmade sig ibland så till Tizian, att hans taflor ej sällan gingo under dennes namn, såsom Kristi do | *Bordone |
Tamm, C. G. A., var vice ordf. i afdelningen för industriutställningen af 1894 års komité för afgifvande af betänkande ang. en allmän industri- och konstutställning i Stockholm 1897 samt inlade sedermera såsom generalkommissarie mycket stor förtjenst om nämnda utställning. *4. | Tamm |
Nymphaea. Se Lotusblomma och Neckros. | Nymphaea |
Desfontaines [däfångtän], Pierre François Guyot, fransk skriftställare, f. 1685, d. 1745, var en tid professor i Bourges, men blef med anledning af en neslig handling, som på den tiden bestraffades med galèrerna, inspärrad i Bicètre. Genom Voltaires inflytande blef han utsläppt, men offentliggjorde sedan en skoningslös kritik af dennes dramatiska arbeten, hvilket hade en ytterst häftig polemik till följd. D. öfversatte Virgilius (1743), hvilken öfversättning ännu anses såsom i sitt slag den bästa franska, S | Desfontaines |
Pa i dagligt tal benämning på prästmän i allmänhet, företrädesvis på komministrar och e. o. prästmän. - Pastor loci, förkortadt p. 1., kyrkoherden på platsen, inom pastoratet. Pastor, Ludwig von, tysk katolsk historiker, f. 31 jan. 1854 i Aachen, blef 1886 e. o. och 1887 ordinarie professor i historia vid Innsbrucks universitet och är därjämte sedan 1901 direktör för österrikiska historiska institutet i Kom. Han adlades 1908 P. är den katolske historikern Joh. Janssens andlige | |
Julros, bot. Se Helleborus. | Julros |
Bilivert, Giovanni, italiensk målare, men till börden holländare, född i Maastricht 1576, död 1644, lefde större delen af sitt lif i Italien, der han var lärjunge af florentinaren Cigoli, hufvudmannen för den nya naturalismen i Florens under början af 1600-talet. B. anses vara hans bästa egentliga lärjunge. Hans mest bekanta arbeten äro en stor kyrkotafla S. Katarinas förmälning (1606, i SS. Annunziatas kor) samt en flere gånger upprepad galleritafla Josefs frestelse (i Uffizi, Florens, och i Pal. Barber | Bilivert |
Kontrabrass, sjöv. Se B r a s s. Kontradans (fr. contredanse), en urspr. engelsk dans, som i början af 1700-talet infördes i Frankrike och snart blef omtyckt. Namnet härrör däraf, att de dansande paren röra sig emot (lat. contra) hvarandra, icke efter hvarandra som i runddansen. Jfr Angläs, Fransäs och K a d r i l j samt Dans, sp. 1317 och 1323. A. L.» Kontradiktiön (af lat. contra, emot, och dicere, säga), log., motsägelse. Kontradiktionen utgör det | |
Torsjok [tarsåk], kretsstad i ryska guv. Tver, vid Volgas biflod Tvertsa och bibanan Ostasjkov -Rsjev af Petersburg-Moskva-banan. Omkr. 13,000 inv. T. är en af de äldsta städerna i Ryssland, en koloni af Novgorod, och var fordom en viktig fästning. Det är nu bekant för sin tillverkning af gröfre och finare lädersorter och sina läderarbeten (guld- och silfverstickning å marokäng m. m.). Staden drifver jämväl stor handel med spannmål och mjöl och betydande kvarnrörelse. (H. W-k.) | Torsjok |
Ludgo, socken i Södermanlands län, Rönö härad. Areal 7,941 har. 1,405 innev. (1884). L. bildar med Spelvik ett till egarna af Öster-Malma och Ludgonäs (nu Trollesund) omvexlande patronelt pastorat af 2:dra kl., Strengnäs stift, Nyköpings Östra kontrakt. | Ludgo |
Skär-fläcka (Itecurvirostra avocctta). Skärfläckan (R. avocella) är svart och hvit och har en kroppslängd af 43 cm. Den förekommer i en stor del af Europa och Asien samt har under flyttningstiden påträffats i Afrika. I Sverige fanns den förr på Ölands sydligaste udde och på Gottland, men förekommer numera ej där. Den vistas företrädesvis vid hafskusterna, där den ofta vadar i det grunda vattnet och med den långa näbben uppsnappar mindre vattendjur. Den simmar väl. Honan lägger 2-4 rost- | |
Zurita [thorita], G e r o n i m o, spansk histo- rieskrifvare, f. 1512 i Zaragoza, d. 1580, fick 1547 af Aragoniens ständer i uppdrag att skrifva landets historia, och efter noggranna forskningar i Spaniens och Italiens arkiv blef han helt kort tid före sin död färdig med Anales de la corona de Aragon (6 bd, 1562-80; 3:e uppl. i 7 bd 1669), ett mycket detaljeradt och i torr stil hållet verk. Z. var från 1567 Filip II:s sekreterare och fick af konungen i uppdrag att organisera arkivet | |
Hordeaceae, bot., grupp af nat. fam. Gramineae Juss. (gräsen), hvilken utmärker sig genom enblommiga småax, sittande i ett sammansatt ledadt ax, och korta eller omärkliga stift, med fjäderlika märken, utskjutande vid blommans bas. Denna grupp hör till afdelningen Euryantheae, som har blomfjällen under blomningen utböjda från hvarandra. O. T. S. | Hordeaceae |
Sommar. 1. Magnus S., prest, lärd, född d. 10 Aug. 1710 i Hofby församling, Lunds stift, blef student i Lund 1728, magister 1734 och prestvigd 1738. Efter att hafva utnämnts till docent i filosofiska fakulteten 1743, befordrades han 1745 till adjunkt, med Stäfvie och Lackalänga som prebende sedan 1748, och erhöll 1760 pastoratet Ingelstorp och Valleberga. Teol. doktor 1772, dog han i Ingelstorp d. 14 Maj 1782. S. egde omfattande kunskaper och var en framstående teolog, hvilket han bl. a. ådagalade geno | Sommar |
Styfhala, sjöv. Se Dörhala. | Styfhala |
Phalangerinæ, zool. Se Pungdjuren, sp. 600. * | Phalangerinæ |
Heden (Fornnord. Heðinn), son af konung Hjarrande, bortröfvade konung Högnes dotter Hild. Högne förföljde qvinnoröfvaren och träffade honom vid Håö (Orkenöarna). Hild gick till sin fader och erbjöd honom i H:s namn ett smycke i förlikning, men förgäfves. Konungarna gingo upp på ön och ställde sina härar i slagordning. H. erbjöd sin svärfader ännu en gång förlikning, men Högne sade det vara för sent, då han redan dragit svärdet Dåenslef, som alltid måste blifva någon mans bane hvarje gång det blottade | Heden |
Elevato, it., mus., upphöjdt, med lyftning. | Elevato |
Nu nummer. - Gramm., en sådan grammatisk kategori inom såväl nominal- (och pronominal-) som verbalböjningen, hvarigenom ett antal betecknas. Man skulle kunna föreställa sig, att antalet af numerus-beteckningar kunde på något sätt bestämmas af tal-begreppen i allmänhet, så att man kunde erhålla grammatiskt ental, tvåtal, tretal o. s. v. I allmänhet ha dock språken i detta fall stannat vid att skilja mellan ental, lat. singuläris (som har afseende på en; Varro), och | |
Acumbre, spanskt vinmått, motsvarande 0,77 sv. kanna. En acumbre rymmer fyra cuartillos, en cuartillo fyra copas. Åtta acumbres utgöra en cantara eller arroba. | Acumbre |
Päivä, finsk myt., i finsk folkpoesi = ”sol” och ”solgud”; Päivölä = ”solhem”, ”himmel” (motsats mot Pohja, se d. o.). E. N. S. | Päivä |
Delisle [dölil], Jacques, fransk skald. Se Delille. | Delisle |
Hemskerk, Jan van. Se Holländska literaturen, sp. 1422. | Hemskerk |
Guttiferæ , bot., växtfamilj af serien Parietales bland dikotyledonerna. Blommorna äro aktinomorfa, ofta stora, en- eller tvåkönade, ståndarna vanligen talrika och ofta förenade i grupper, fruktämnet vanligen flerrummigt med fria stift eller utan stift. Frukten är kapsel, bär eller stenfrukt. Hithörande växter äro träd eller buskar, mera sällan örter (med enkla, vanligen motsatta, ofta ständigt gröna blad), som växa i tropiska och tempererade länder. De utgöra omkr. 600 arter, fördelade i omkr. 40 släkten | Guttiferæ |
Subkutan (af lat. sub, under, och cutis, hud), under huden befintlig l. försiggående, t. ex. subkutan injektion (se Injektion), läkemedels insprutning i den närmast under huden befintliga cellväfnaden (subkutana bindväfven, se Hud). Om subkutana infusioner se Hypodermoklys. | Subkutan |
Svenska trämasseföreningen har till ändamål att tillvarataga och befrämja den mekaniska trämasseindustriens intressen såväl inom landet som gentemot utlandet samt verka för dess sunda och tidsenliga utveckling. Föreningen har sitt säte i Stockholm och omfattar nästan samtliga landets sliperier för tillverkning af mekanisk trämassa samt nedlägger särskild omsorg på uppsamlande och ordnande af tillförlitliga statistiska uppgifter, har sitt ursprung från den 1890 bildade Skandinaviska trämasseföreningen, med två sektioner, | Svenska trämasseföreningen |
Fauré, G. U., dog 4 nov. 1924 i Paris. * | Fauré |
Magyarország [ma. Se Ungern. | Magyarország |
Arnon, forntida benämning på ett i Moabs högland djupt nedskuret östligt tillflöde till Döda hafvet, bildande det egentliga Moabs nordgräns; nu Wadi Môdsjib. | Arnon |
Nat-dyrkare , en sekt på omkr. 130,000 människor, i Burma, Indien, som tillbeder andar, kallade nat (en lämning af den äldre religionen före buddismens införande i Burma); dessa nat dyrkas med offer och andra ceremonier. | Nat-dyrkare |
Tirfing. Se Tyrfing. | Tirfing |
Nesibin, stad. Se Nisibis. * | Nesibin |
Oaktadt man i det hela taget kan säga, att den organiska verlden småningom utvecklat sig till allt högre former, är det ingalunda Darwins åsigt, att en följande art alltid står högre än en föregående. Tvärtom sker, enligt hans mening, ofta ett tillbakagående från det högre till det lägre, nämligen då sådant är nyttigt. Ty det är hufvudsakligen nyttan, som bestämmer det eller det organets utveckling. En mängd organ och egenskaper finnas dock, hvilka ej kunna anses för direkt nyttiga, nämligen de | |
LidköpingKvänums järnväg, en projekterad smalspårig (0,891 m.) järnväg inom Skaraborgs län, som 12 april 1907 erhållit koncession. Koncessionsinnehafvarna ha sedermera erhållit uppskof, och järnvägens byggande skall påbörjas 1912 och vara slutfördt 1915. Järnvägen skall utgå från Lidköping i hufvudsakligen sydlig riktning genom Hofby, Norra Härene, Salsby, Jungs och Kvänums socknar till Kvänums station å VästergötlandGöteborgs järnväg och är afsedd att få en längd af 25,9 km. Byggnadskostnaden har beräknats till 800,000 | LidköpingKvänums järnväg |
Norddalen , härad och pastorat i Indre Söndmör, Romsdals amt, Norge, ligger kring Storfjordens östligaste trånga förgreningar, Norddalsfjorden och Tafjorden, vid gränsen af Kristians amt. Naturen är storslagen, med en rad fjälltinnar, hvaribland Karitind i ö. (1,970 m.) och Torvlöisa i s. (1,856 m.). Areal 947,67 kvkm. (hvaraf 15,33 kvkm. åker och äng, 68,42 kvkm. skog, resten utmark). 2,408 inv. (1910). K. V. H. | Norddalen |
Thiva (Thive). Se Thebe. | Thiva |
Roscommon [-mön], grefskap uti irländska prov. Connaught, på gränsen mot Leinster. Areal 2,459 qvkm. 132,490 innev. (1881). Större delen af grefskapet utgöres af en kalkstensslätt, alldeles jämn eller svagt vågig; endast på norra gränsen, mot Sligo, nå Branlieve-bergen en höjd af 419 m. Inom denna bergstrakt finnes något stenkol. Nästan hela östra gränsen bildas af Shannon med dess sjöar: Allen, Boderg, Boffin, Forbes och Ree, och Shannons biflod Suck utgör på en längre sträcka gräns i v. mot Galway. Af | Roscommon |
Bland S:s utgifna skrifter må nämnas: Anteckningar öfver universiteterna i England (1831), Matthei evangelium, revisionsförsök öfver gamla bibelöfversättningen (1846, tillsammans med I. Bergman och J. Backlund), Om de fransyska elementarläroverken och folkskolorna (1857) och Theologiska studier öfver uppenbarelsen och den heliga skrift (synodalafhandling 1865). Såsom teolog sökte S., stödjande sig på den nyare bibelforskningens resultat, verka för en sant | |
Hadji Chalfa, egentl. Mustafa-Ibn-Abdallah, kallad Katib Tsjelebi, turkisk lärd, f. omkr. 1606, företog 1633 en pilgrimsresa till Mekka, hvaraf han fick namnet Hadji, och blef 1649 chalfa (kansliråd). Död 1658. Hans förnämsta arbete är Kesjfu-l-sunûn, ett encyklopediskt lexikon, som redogör för titlarna på mer än 18,000 arabiska, persiska och turkiska böcker samt innehåller kortfattade uppgifter om författarnas lif. Det är med kommentarier och latinsk öfversättning utgifvet af G. L. Flügel (183554). H. förf | Hadji Chalfa |
Friedenau, officiellt Berlin-F., tillhör sedan 1920 11 :e förvaltningsområde, har gymnasium, realgymnasiura. realskola och 3 ly-ceer samt 43,917 inv. (1919). Friederichsen [frid-], Max, tysk geograf, f. 21 jan. 1874 i Hamburg, företog forskningsresor 1897 -98 till Ural, Kaukasus och ryska Armenien och 1902 till centrala Tian-schan, blef 1903 privatdocent i geografi i Göttingen, 1906 e. o. professor i Rostock och ord. professor 1907 i Bern, 1909 i | |
Bryntesson, Måns, tronpretendent. Se Lilljehöök. | Bryntesson |
*Aculeata, zool. Inom däggdjursklassen har man betecknat med Aculeata dels fam. Hystricidæ (se Piggsvinen), dels en 1855 uppställd, men sedermera som ohållbar påvisad grupp, innefattande igelkott- och borstigelkottsläktena. Guldsteklarna ha i art. felaktigt uppräknats bland gaddsteklar; jfr Guldsteklar. L-e. | *Aculeata |
Junius, namn på en romersk släkt. Två familjer äro särskildt bekanta, näml. Brutus’ (se denne) och Silanus’, af hvilka D. Junius Silanus är känd i egenskap af konsul för år 62 f. Kr., eg. därför att han som designerad konsul (således efter valet, men före tillträdet) först afgaf sin röst vid senatens öfverläggning om Catilinas anhängare. R. Tdh. | Junius |
Helsinge. 1. Härad i Nylands län, Finland, bestående af 9 kommuner, areal 3,341 kvkm. 65,944 inv. (1907). — 2. Domsaga under Åbo hofrätt, omfattar 4 tingslag. Areal 1,550 kvkm. 34,659 inv. (1907). — 3. Socken i ofvannämnda domsaga och härad. Landareal 378,9 kvkm. 10,508 inv. (1907), svenskar. Från H. afhystes mark till både det gamla och nya Helsingfors (se d. o). Flera betydande industriella verk finnas i H., och på socknens område ha uppstått flera förstäder till Helsingfors. H. utgör ett imperiellt pa | Helsinge |
Servius Tullius var enligt sagan den sjette af Roms konungar och berättas hafva regerat omkr. 578534 f. Kr. Sagan har åtskilliga framställningar om hans härkomst; sannolikt var han af etruskisk börd och kom under namnet Mastarna till Rom, i spetsen för en skara krigare, med hvilka han nedsatte sig på kullen Coelius. Hvad vidare förtäljes om hans upphöjande till konung efter den äldre Tarqvinius mord, genom en palatsintrig af företrädarens enka och med förbigående af dennes egna söner, samt om hans gräsliga slu | Servius Tullius |
Excusez [äkskyse], fr., ursäkta!, ber om ursäkt. | Excusez |
Commercy [-si], prinsessa af. Se Elisabet, franska drottningar och furstinnor 3. | Commercy |
Celestinus (Cælestinus), namn på fem påfvar. 1. Celestinus I, biskop i Rom 422-432, en utpräglad förkämpe för de framväxande anspråken på romerske biskopens påfveställning i kyrkan, hvarför han ock invecklades i en olycklig strid med biskoparna i Afrika, hvilka bestredo sina underlydande rättigheten att vädja till Rom. 2. Celestinus II, förut Guido Castelli, en toskan, reg. 1143-44, en betydande man, fast han som påfve föga hann att uträtta. 3. Celestinus III, förut Jacinto Bobo, romersk | Celestinus |
Schmidkunz [jmltkonts], Johann Anton (Hans), tysk psykolog, f. 1863 i Wien, privatdocent i München 1889-94, lefver som privatlärd i Berlin-Halensee. Han har egnat sig särskildt åt uni\ersitetspedagogiken, för hvilken han stiftat Yerband fiir hochschulpädagogik (1898) och Ge-sellschaft fiir hochschulpädagogik (1910), hvars verkställande ledamot han är. Skrifter bl. a.: Ana-lytische und synthetische phantasie (1889), Vber die abstraktion (s. å.), Psychologie der suggestion (1892), Hypnotismus | |
Marattiaceae Kaulf. (Danaeaciae Ag.), bot., en liten kryptogamfamilj, hörande till ormbunkarnas grupp. De hithörande få slägtena äro alla tropiska och finnas å båda halfkloten. Till utseendet äro de lika de vanliga ormbunkarna (Polypodiaceae), med sporplättar utvecklade å de ofta mycket stora, med stipler försedda stambladens ryggsida; men sporgömmena sakna den elastiskt uppspringande ring, som kännetecknar polypodiacéernas sporgömmen. Dessa bildas hos Marattiaceae genom ombildning af talrika öfverhudscelle | Marattiaceae |
Norna, bot. Se Calypso 2. | Norna |
Praestanda. Se Prestanda. | Praestanda |
Soldaneller i snö. Soldat (it. soldäto, fr. soldat; jfr Sold), såsom benämning för krigsmannen, användes i Sverige eg. först under 1600-talet och ersatte det förut vanliga . Benämningen afser i inskränktare bemärkelse det obefordrade manskap af infanteriet, som icke särskildt utmärkes som gar-dister, grenadjärer, jägare e. d. I svenska rote-ringsverket kallas allt det indelta manskapet, däri inbegripet korpraler, , hvaraf sammansättningen soldattorp (jfr Indelta armén). C. O. N. | |
Limagne [limanj], förr landskap i Auvergne, Frankrike, en af Allier vattnad stor, bördig slätt, som alstrar säd, vin och frukt, utgör en del af dep. Puy-de-Dôme. | Limagne |
Korduan. Om ordets härledning se Karduän. Se för öfrigt Läder. | Korduan |
Ysenburg. Se Isenburg. | Ysenburg |
Bottiger. - 2. John B., blef 1907 öfver- intendent och 1915 chef för k. husgerådskammaren och de k. konstsamlingarna. Han har utgett flera omfattande och värdefulla förstahandsstudier af konstföremål och konstlif under 1600- och 1700- talen: Philipp Hainhofer und der kunstschrank Gustaf Adolfs in Uppsala (2 dir, 1909-10) och Studier rörande Stockholms slott. I (som behand- lar Bernard Foucquet och gjuteriet på Rännare- banan, 1916) och // (En krönika om den Tessinska | |
Crêt-de-la-neige [krå-de-la-nåj], högsta toppen i franska Jura, depart. Ain, s. v. om Gex, 1,723 m. hög. Från toppen har man en präktig utsikt öfver Genève-sjön och Alpkedjan. | Crêt-de-la-neige |
Götved , moderniserad namnform för Gautvidr (se d. o.). | Götved |
Solsting. Se Insolation 2. | Solsting |
Landtmanson , Isak Sven, rättslärd, universitetslärare, f. 30 april 1829 i Mariestad, d. 3 april 1901, blef 1847 student i Uppsala, där han 1854 promoverades till filos. doktor, 1861 aflade juris kandidatexamen och 1863 förordnades till docent i romersk rätt. Han utnämndes 1868 till adjunkt i svensk allmän lagfarenhet och romersk rätt samt var 186994 professor i romersk rätt, juridisk encyklopedi och rättshistoria vid Uppsala universitet. Vid dettas jubelfest 1877 kreerades han till juris hedersdo | Landtmanson |
Ofverkragning (T. überkragung, Fr. encorbellement), kragstenskonstruktion, en redan i äldsta tider känd konstruktion af oäkta hvalf (»kraghvalf»), bestående deri att man från tvänne motstående murar (vederlagen) »utkragar» stenskift öfver hvarandra, d. v. s. börjar med en utspringande sten och lägger öfver denna en annan, som utspringer ännu starkare, o. s. v., tills endast en mindre öppning återstår, hvilken täckes med en stenplatta (jfr Bro, sp. 1144, och Tholos). Äfven en på väggen eller hörnet af ett hus | Ofverkragning |
Pedersöre (fi. Pietarsaari). 1. Härad i Vasa län, Finland, omfattar Pedersöre, Purmo, Larsmo, Esse, Kronoby, Terijärvi, Vetil, Perho, Kaustby, Gamlakarleby, Nedervetil, Kelviå, Lochteå, Hi-mango, Kannus, Tokolampi socknar samt Halso, Ullava och Lestijärvi kapellförsamlingar. Areal 6,938 kvkm. Folkmängd 64,678 pers. (1910). - 2. Socken i ofvannämnda härad, Nykarleby domsaga, utgör ett imperiellt pastorat af 2:a kl., Åbo ärkestift, Jakobstads kontrakt. P. är jämte Mustasaari södra Österbottens äldsta försa | Pedersöre |
Öfvertäckes nämligen en sådan, som begränsas med större kantstenar, med en häll, erhålles i och med detsamma en primitiv ugn (se fig. 9, en bastuugn). Detta har emellertid skett på olika platser och tider med ärilar af skilda slag, då ett flertal enkla ugnsformer har uppstått, hvilka därefter blifvit prototyper för olika ugnsarter. En slutform för en utvecklingskedja af ugnar, tillhörande det svenska kulturområdet, är t. ex. fig. 10, en bastuugn. Det har vanligen icke dröjt synnerligen | |
*Thomsen (sp. 1151). 1. Vilhelm L. P. T. Hans Samlede ajhandlinger afslutades med 3:e d. 1922. P. Et. | *Thomsen |
*Brazza hade 22,650 innev. 1890. | *Brazza |