Jiejie/asr_book_lm_v2.1 · Datasets at Hugging Face

text stringlengths 4 594
hon såg ej så frisk och blommig och glad ut som vanligt det syntes tydligt att hennes själ var nedstämd
far sade hon jag kommer för att som hastigast tala med er
ja ja men stanna här sade korporalen jag vill ej att du skall gå upp nu patronen har varit här far jag vet vad ni har svarat honom
jag kunde se och höra det på honom då han kom tillbaka
gubben brant blickade forskande 1 johannas ansikte men sade ingenting
tack tack far sade flickan och slog sina armar kring hans hals
jag visste väl det sade korporalen med glädjestrålande ögon och kysste johanna jag visste att min snälla flicka ej kunde tänka ledes ja jag gav patron redligt besked jag
svarade n e j och kunde icke annat
det var ett hederligt och redbart anbud han gjorde som krävde att hövligt bemötas och hövligt men bestämt svarade jag också men vad du ser blek ut johanna
ja far jag känner mig så ängslig och orolig
give gud att mickelsmässan snart måtte komma för det likasom bränner mig under fötterna där borta på herregården
jag blygs för patronen och tjänstefolket och för allesammans
jag har ingen ro 1 min själ
då jag möter patronen är det som jag skulle gå döden till mötes
alltsedan han kom hem har han varit förskräckligt ond till mig har han icke sagt ett ord varken ont eller gott men det andra tjänstefolket hanterar han fasligt illa och för den skull får jag lida utav dem
mina bästa vänner på herregården se illa på mig pigorna äro hätska och kalla mig patronessan drängarne säga det vara min skuld att herrn är så elak
och dessutom är jag så rädd att patronen skall göra far och mor och sven något ont
svalgren har omtalat att patronen hotat och svurit att göra oss alla olyckliga
var icke rädd för det mitt barn
vi skola ej plåga oss med onödiga bekymmer dagen och alla kommande dagar vila ju i vår herres hand
och vad dig själv beträffar så sköt du dina göromål som vanligt och visa dig vänlig och god mot alla människor utan att fråga efter obetänksamma ord och ovänliga ansikten
på det sättet skall stormen snart gå över
och till mässan min flicka är du såväl som sven fri
från din tjänst
tänk på det så muntrar det ditt sinne men berätta nu vad patronen sade dig och vad du svarade ty jag kan väl tänka att något samtal varit er emellan innan han begav sig hit
ja 1 morse kallade han mig upp till sig jag tänkte att han ville tala med mig om gården
far kan icke tro huru förvånad jag därför blev när patronen med en besynnerlig blick på mig frågade om jag ville bliva en rik och förnäm fru
jag svarade att det vore för stor ära och att därpå har jag aldrig tänkt
då sade han att sådan lycka har hänt fattiga bondflickor förr och att han ville gifta sig med mig
jag trodde 1 början att patronen bara gycklade men då klarade han att han menade rena allvaret och att han skulle åka hit till far och mor och underrätta er om sitt beslut
far kan aldrig tro hur lig jag blev till mods vid de orden jag teg en lång stund men då frågade patronen mig nå vad säger du om din lycka johanna
då fick jag mål 1 munnen och svarade herr patron det är mig en för stor ära och dessutom är jag förlovad med sven stål
bra nå vad genmälte patronen på det
han såg först mycket mörk ut men skrattade sedan och sade det där är barnsligheter johanna
du synes ännu inbilla dig att jag skämtar annars kunde du väl icke tänka på den långe drängen sven när du kan bli min hustru och rik och förnäm
nu hälsar jag på din far och när jag kommer tillbaka är du min fästmö
adjö
med dig till dess
men sedan har patronen icke talat till mig ett ord har ni träffat sven 1 dag far
nej min flicka
ack far om jag hunne skulle jag skynda ned till masugnen och tala med honom men jag vågar icke ty jag har olovandes givit mig av från herregården och måste vara tillbaka innan de sakna mig där
jag kunde icke styra mitt hjärtas önskan att tala med er
men då jag nu icke själv kan träffa sven så ber jag er far att 1 morgon bittida gå till masugnen och hälsa sven från mig
det har kommit ut ett rykte gud vet på vad sätt att patronen friat till mig och fått ja
knappt en halvtimme efter sedan patronen talat vid mig kom långväga sockenfolk som hade sin väg förbi gården och frågade drängarne om det var sant vad ryktet berättade
nu är jag så rädd att ryktet också hunnit till sven ty jag vill icke att han ett enda ögonblick skall vara ledsen för min skull eller tvivla på min trohet
gott johanna var icke rädd för det
ro du tillbaka till herregården jag skall ännu 1 kväll så sent det än är lunka till masugnen och tala med sven
tack far
gud välsigne dig johanna
flickan satte sig åter 1 den lilla jullen som med jämna årtag avlägsnades från stranden och snart försvann 1 sommarkvällens halvmörker
korporalen skulle nu återvända till stugan för att säga mor kerstin att han ämnade gå ned till
masugnen då han 1 detsamma hörde gummans välbekanta röst ropa hans namn
så snart han hunnit förbi den omtalade gråstenshällen såg han kerstin där hon stod 1 stugudörren och bredvid henne en man den han snart igenkände för att vara dräng hos en 1 grannskapet boende bonde
här är ett brev till dig brant ropade mor kerstin otålig att få veta dess innehåll ty komsten av ett brev var 1 korporal brants stuga en sällsynt händelse ett brev
från vem kan det vara
tänkte korporalen och betraktade drängen som framburit det med en frågande blick i det han gick in 1 stugan och tillsade kerstin att bjuda budbäraren någon förfriskning
min husbonde gav mig lappen sade drängen och rev sig 1 huvudet
han ville också säga er att han i morgon bittida åker med en fora till växjö och att korporalen kan få följa med honom om han vill
kerstin tände en talgdank korporalen påtog sina brillor öppnade brevet och läste
läsningen gick långsamt ty sannolikt var varken skrivstilen stavningen eller meningarnas hopsättning den bästa men på de ryckningar som förmärktes över gubbens ögonbryn kunde kerstin gissa att det innehöll något allvarsamt och viktigt
slutligen lade korporalen med en viss samhet brevet på bordet avtog brillorna och sade till drängen hälsa din husbonde och tacka honom för hans anbud
jag följer med
men då skall korporalen vara färdig klockan tre 1 morgon bittida ty då bär det av
jag skall i rättan tid vara på min post
då drängen gått sade gubben brant det är en ledsam nyhet kära hustru
min syster som bor i staden är svårt sjuk och längtar att se mig innan hon dör
den gamla änkan som 1 många år bott tillsammans med henne har skrivit brevet
jag vill då resa till staden och om så är guds vilja tillycka hennes ögon
käre brant läs upp brevet för mig bad kerstin
korporalen efterkom sin hustrus begäran och läste högt med en röst som vittnade om dämpad rörelse
herre gud utbrast kerstin med tårar 1 ögonen vad det måste vara svårt att gå döden till mötes ensam övergiven och utan en kär anförvant sin sida
den stackars elin är änka och har inga barn
kanske lider hon också brist på sitt yttersta ja brant du måste resa till henne trösta henne och laga om en ärlig ning ifall hon dör
de åtta riksdalerna som sven lämnade oss skall du taga med dig mer ha vi gunås icke i reda penningar men det får räcka så långt det kan ack käre brant fortfor kerstin jag tänker ofta med bedrövelse huru det skulle gå om du doge från mig nej nej när jag ligger på mitt yttersta vill jag se dig brant och höra dig tala om guds barmhärtighet och hålla dig 1 hand när jag dör kerstins röst kvävdes av snyftningar
ralen talade några ord som på gummans lättrörda känslor hade den lugnande verkan han åsyftat
han tog därefter sin mössa och krycka för att enligt löftet till johanna bege sig till masugnen och tala med sven
så fort krafterna och träbenet tilläto vandrade han genom den 1 nattens mörker insvepta skogen ofta sättande sig att vila på någon sten vid sidan om vägen
så kom han slutligen till masugnen och inträdde 1 hyttan men fick där av arbetarne det besked att sven masmästare genom kusken gren 1 kvällskymningen blivit kallad att infinna sig hos patronen och att han ej gärna kunde väntas tillbaka förrän framemot morgonen
korporalen sade då ett hövligt lev väl och lämnade masugnen för att återvända till sin stuga
många tankar korsade varandra under vägen i hans gamla huvud
men hemkommen lade han sig lugn till vila och njöt ett par timmars sömn innan han åter steg upp och utrustad med matsäck av mor kerstin och försedd med de åtta riksdalerna begav sig till grannen vilken han skulle följa med till växjö
den enkla tråden 1 vår berättelse återför oss till trevnadslösas kontorsrum till patron nikolaus brackander
lyckliga händelse
vem återser ej med nöje denna intressanta personlighet
patronen har nu likasom vid vårt förra besök sin själafrände kronolänsman spöqvist och toddy glasen till sällskap
ty det är solklart att där en brackander och en spöqvist sammanträffa där skola även tvenne toddyar vara
samtalet är viktigt allvarsamt
patronens ansikte lågar av en ädel vrede kronolänsmannens ligger 1 allvarsamma rynkor undantagandes någon gång kring munnen som då brackander vänder ryggen till drager sig till ett tvetydigt leende snarlikt ett av skadefröjd
patronen demonstrerar väldeliga spottar ofta och svänger handen en av sina mest älskade piskor
och du nekar icke spöqvist att du bland folket fört ut det fördömda ryktet att jag friat till johanna
fortfor patronen 1 det han med armarne i sidan stannade framför den tilltalade
kära du svarade spöqvist saktmodigt jag
gjorde bara vad du bad mig om
du sade själv till mig käre spöqvist utbasuna till höger och vänster tig
du är en brännvinsadvokat
röt brackander
du förivrar dig min vän genmälde qvist med len resignerad ton du förivrar dig ligen
låtom oss tala lugnt bror brackander
vilken klok människa kunde väl förmoda att du skulle få en korg på det hållet drag för fan i våld med dina korgar

hon såg ej så frisk och blommig och glad ut som vanligt det syntes tydligt att hennes själ var nedstämd

far sade hon jag kommer för att som hastigast tala med er

ja ja men stanna här sade korporalen jag vill ej att du skall gå upp nu patronen har varit här far jag vet vad ni har svarat honom

jag kunde se och höra det på honom då han kom tillbaka

gubben brant blickade forskande 1 johannas ansikte men sade ingenting

tack tack far sade flickan och slog sina armar kring hans hals

jag visste väl det sade korporalen med glädjestrålande ögon och kysste johanna jag visste att min snälla flicka ej kunde tänka ledes ja jag gav patron redligt besked jag

svarade n e j och kunde icke annat

det var ett hederligt och redbart anbud han gjorde som krävde att hövligt bemötas och hövligt men bestämt svarade jag också men vad du ser blek ut johanna

ja far jag känner mig så ängslig och orolig

give gud att mickelsmässan snart måtte komma för det likasom bränner mig under fötterna där borta på herregården

jag blygs för patronen och tjänstefolket och för allesammans

jag har ingen ro 1 min själ

då jag möter patronen är det som jag skulle gå döden till mötes

alltsedan han kom hem har han varit förskräckligt ond till mig har han icke sagt ett ord varken ont eller gott men det andra tjänstefolket hanterar han fasligt illa och för den skull får jag lida utav dem

mina bästa vänner på herregården se illa på mig pigorna äro hätska och kalla mig patronessan drängarne säga det vara min skuld att herrn är så elak

och dessutom är jag så rädd att patronen skall göra far och mor och sven något ont

svalgren har omtalat att patronen hotat och svurit att göra oss alla olyckliga

var icke rädd för det mitt barn

vi skola ej plåga oss med onödiga bekymmer dagen och alla kommande dagar vila ju i vår herres hand

och vad dig själv beträffar så sköt du dina göromål som vanligt och visa dig vänlig och god mot alla människor utan att fråga efter obetänksamma ord och ovänliga ansikten

på det sättet skall stormen snart gå över

och till mässan min flicka är du såväl som sven fri

från din tjänst

tänk på det så muntrar det ditt sinne men berätta nu vad patronen sade dig och vad du svarade ty jag kan väl tänka att något samtal varit er emellan innan han begav sig hit

ja 1 morse kallade han mig upp till sig jag tänkte att han ville tala med mig om gården

far kan icke tro huru förvånad jag därför blev när patronen med en besynnerlig blick på mig frågade om jag ville bliva en rik och förnäm fru

jag svarade att det vore för stor ära och att därpå har jag aldrig tänkt

då sade han att sådan lycka har hänt fattiga bondflickor förr och att han ville gifta sig med mig

jag trodde 1 början att patronen bara gycklade men då klarade han att han menade rena allvaret och att han skulle åka hit till far och mor och underrätta er om sitt beslut

far kan aldrig tro hur lig jag blev till mods vid de orden jag teg en lång stund men då frågade patronen mig nå vad säger du om din lycka johanna

då fick jag mål 1 munnen och svarade herr patron det är mig en för stor ära och dessutom är jag förlovad med sven stål

bra nå vad genmälte patronen på det

han såg först mycket mörk ut men skrattade sedan och sade det där är barnsligheter johanna

du synes ännu inbilla dig att jag skämtar annars kunde du väl icke tänka på den långe drängen sven när du kan bli min hustru och rik och förnäm

nu hälsar jag på din far och när jag kommer tillbaka är du min fästmö

adjö

med dig till dess

men sedan har patronen icke talat till mig ett ord har ni träffat sven 1 dag far

nej min flicka

ack far om jag hunne skulle jag skynda ned till masugnen och tala med honom men jag vågar icke ty jag har olovandes givit mig av från herregården och måste vara tillbaka innan de sakna mig där

jag kunde icke styra mitt hjärtas önskan att tala med er

men då jag nu icke själv kan träffa sven så ber jag er far att 1 morgon bittida gå till masugnen och hälsa sven från mig

det har kommit ut ett rykte gud vet på vad sätt att patronen friat till mig och fått ja

knappt en halvtimme efter sedan patronen talat vid mig kom långväga sockenfolk som hade sin väg förbi gården och frågade drängarne om det var sant vad ryktet berättade

nu är jag så rädd att ryktet också hunnit till sven ty jag vill icke att han ett enda ögonblick skall vara ledsen för min skull eller tvivla på min trohet

gott johanna var icke rädd för det

ro du tillbaka till herregården jag skall ännu 1 kväll så sent det än är lunka till masugnen och tala med sven

tack far

gud välsigne dig johanna

flickan satte sig åter 1 den lilla jullen som med jämna årtag avlägsnades från stranden och snart försvann 1 sommarkvällens halvmörker

korporalen skulle nu återvända till stugan för att säga mor kerstin att han ämnade gå ned till

masugnen då han 1 detsamma hörde gummans välbekanta röst ropa hans namn

så snart han hunnit förbi den omtalade gråstenshällen såg han kerstin där hon stod 1 stugudörren och bredvid henne en man den han snart igenkände för att vara dräng hos en 1 grannskapet boende bonde

här är ett brev till dig brant ropade mor kerstin otålig att få veta dess innehåll ty komsten av ett brev var 1 korporal brants stuga en sällsynt händelse ett brev

från vem kan det vara

tänkte korporalen och betraktade drängen som framburit det med en frågande blick i det han gick in 1 stugan och tillsade kerstin att bjuda budbäraren någon förfriskning

min husbonde gav mig lappen sade drängen och rev sig 1 huvudet

han ville också säga er att han i morgon bittida åker med en fora till växjö och att korporalen kan få följa med honom om han vill

kerstin tände en talgdank korporalen påtog sina brillor öppnade brevet och läste

läsningen gick långsamt ty sannolikt var varken skrivstilen stavningen eller meningarnas hopsättning den bästa men på de ryckningar som förmärktes över gubbens ögonbryn kunde kerstin gissa att det innehöll något allvarsamt och viktigt

slutligen lade korporalen med en viss samhet brevet på bordet avtog brillorna och sade till drängen hälsa din husbonde och tacka honom för hans anbud

jag följer med

men då skall korporalen vara färdig klockan tre 1 morgon bittida ty då bär det av

jag skall i rättan tid vara på min post

då drängen gått sade gubben brant det är en ledsam nyhet kära hustru

min syster som bor i staden är svårt sjuk och längtar att se mig innan hon dör

den gamla änkan som 1 många år bott tillsammans med henne har skrivit brevet

jag vill då resa till staden och om så är guds vilja tillycka hennes ögon

käre brant läs upp brevet för mig bad kerstin

korporalen efterkom sin hustrus begäran och läste högt med en röst som vittnade om dämpad rörelse

herre gud utbrast kerstin med tårar 1 ögonen vad det måste vara svårt att gå döden till mötes ensam övergiven och utan en kär anförvant sin sida

den stackars elin är änka och har inga barn

kanske lider hon också brist på sitt yttersta ja brant du måste resa till henne trösta henne och laga om en ärlig ning ifall hon dör

de åtta riksdalerna som sven lämnade oss skall du taga med dig mer ha vi gunås icke i reda penningar men det får räcka så långt det kan ack käre brant fortfor kerstin jag tänker ofta med bedrövelse huru det skulle gå om du doge från mig nej nej när jag ligger på mitt yttersta vill jag se dig brant och höra dig tala om guds barmhärtighet och hålla dig 1 hand när jag dör kerstins röst kvävdes av snyftningar

ralen talade några ord som på gummans lättrörda känslor hade den lugnande verkan han åsyftat

han tog därefter sin mössa och krycka för att enligt löftet till johanna bege sig till masugnen och tala med sven

så fort krafterna och träbenet tilläto vandrade han genom den 1 nattens mörker insvepta skogen ofta sättande sig att vila på någon sten vid sidan om vägen

så kom han slutligen till masugnen och inträdde 1 hyttan men fick där av arbetarne det besked att sven masmästare genom kusken gren 1 kvällskymningen blivit kallad att infinna sig hos patronen och att han ej gärna kunde väntas tillbaka förrän framemot morgonen

korporalen sade då ett hövligt lev väl och lämnade masugnen för att återvända till sin stuga

många tankar korsade varandra under vägen i hans gamla huvud

men hemkommen lade han sig lugn till vila och njöt ett par timmars sömn innan han åter steg upp och utrustad med matsäck av mor kerstin och försedd med de åtta riksdalerna begav sig till grannen vilken han skulle följa med till växjö

den enkla tråden 1 vår berättelse återför oss till trevnadslösas kontorsrum till patron nikolaus brackander

lyckliga händelse

vem återser ej med nöje denna intressanta personlighet

patronen har nu likasom vid vårt förra besök sin själafrände kronolänsman spöqvist och toddy glasen till sällskap

ty det är solklart att där en brackander och en spöqvist sammanträffa där skola även tvenne toddyar vara

samtalet är viktigt allvarsamt

patronens ansikte lågar av en ädel vrede kronolänsmannens ligger 1 allvarsamma rynkor undantagandes någon gång kring munnen som då brackander vänder ryggen till drager sig till ett tvetydigt leende snarlikt ett av skadefröjd

patronen demonstrerar väldeliga spottar ofta och svänger handen en av sina mest älskade piskor

och du nekar icke spöqvist att du bland folket fört ut det fördömda ryktet att jag friat till johanna

fortfor patronen 1 det han med armarne i sidan stannade framför den tilltalade

kära du svarade spöqvist saktmodigt jag

gjorde bara vad du bad mig om

du sade själv till mig käre spöqvist utbasuna till höger och vänster tig

du är en brännvinsadvokat

röt brackander

du förivrar dig min vän genmälde qvist med len resignerad ton du förivrar dig ligen

låtom oss tala lugnt bror brackander

vilken klok människa kunde väl förmoda att du skulle få en korg på det hållet drag för fan i våld med dina korgar