text
stringlengths 4
594
|
|---|
och när nu solen gick upp och göt över bergen ett gyllne sken och dagrar och skuggor blevo skarpare och landskapets skiftande färger saftigare huru skön och leende låg ej vandrarnes lilla av kretsen begränsade värld framför dem |
med friska sinnen öppna och tillgängliga för varje intryck av naturens skönhet med barmen vidgad av den livande morgonluften vandrade de båda djäknarne framåt i det ungdomliga hoppets kalejdoskop sågo de sin framtidsbana ligga för sig lika solbelyst lika blomsterdoftande som den stig de nu vandrade |
ingen sorg ingen hotande framtidsbild intet dystert minne från det förflutna |
sven masmästare marscherade med långa steg och svängande sitt knyte 1 handen framför narne men ej på längre avstånd än att de kunde underhålla ett samtal med honom och det gjorde de även |
för varje fågel som slog 1 skogen ville adolf veta dess namn och sven masmästare visade sig både villig och kunnig att upplysa honom därom |
likt dag den vise tycktes han till och med förstå sig på att översätta fåglalåten på mänskligt tungomål |
om deras väg förde dem förbi någon stuga vilket sällan skedde ty nejden var föga bebodd visste han berätta åtskilligt både förståndigt och underhållande om dess invånare och dessas öden levnadssätt och ekonomi |
så gick tiden fort och vandringen lätt under muntert samspråk |
nu kommo de tre vandrarne till ett öppet belyst ställe 1 skogen där en smal men tämligen |
djup bäck flöt tyst och obekant med klara böljor över sin vita sandbädd tills den försvann bland granarnes och tallarnes stammar |
hör på gossar sade sven och stannade vi ha söndag 1 dag |
att visa sig inför vår herre med rent hjärta är ingen så lätt sak men att visa sig inför människorna med rent ansikte på en sådan dag är mycket lättare |
jag menar härmed att när jag vandrar från masugnen till far mins stuga plär jag stanna här och tvätta sotet av mig |
det är icke för mycket helst då man har med respekt att säga en fästmö som väntar på sig där hemma |
har sven verkligen en fästmö |
är hon vacker |
frågade adolf |
det får adolf snart se svarade sven |
men hu vill jag fråga om gossarne vilja göra som jag det vill säga taga sig ett bad |
det var just vad göran och adolf ville ty bäckens vatten var klart och inbjudande |
sven tvättade sig med medhavd såpa och visade nu sedan sotet väl var bortsköljt ett öppet ärligt och friskt ansikte vida yngre än djäknarne förmodat ja sven kunde vid närmare påseende ej gärna vara äldre än tjugufem år |
sedan de tillräckligt njutit av de svalkande böljorna öppnade sven sitt knyte i vilket han hade rent linne och sina helg dagskläder av vackert pressat vadmal |
dessa på drogos nu och arbetskläderna hoprullades 1 ett bylte och gömdes 1 en buske |
därefter fortsattes vandringen |
de kommo mu ur skogen till en öppen slätt |
på vilken här och där en sandkulle överhöljd med röda ijungblommor höjde sig |
ljungfält på vilka vitulliga får sökte en sparsam föda saftgröna ängar där en och annan häst och ko betade små åkerlappar med vajande korn och havre och kärr vars mörka gyttja rikligt pryddes med glänsande sparnassiae palustres och guldgula calthaev omväxlade med varandra och längst bort glittrade en insjö 1 morgonsolens sken |
men vid insjöns strand låg en rödmålad stuga och på den pekade sven sägande där bor far |
snart voro de framme |
stugan hade ett vänligt och inbjudande utseende där den låg på tre sidor omgiven av en liten trädgårdstäppa och beskuggad av gamla knotiga men väl ansade äppelträd |
i trädgården växte många nyttiga plantor såsom kål morötter och rovor men man såg där även små blomsterland med granna ringelblommor och stolta pioner |
blommor utanför en lantlig stuga äro alltid goda tecken de bevisa att sinnet hos invånarne icke är så förvildat eller nedtryckt att det ej öppnar sig för det täcka och älskliga 1 naturen |
vid ena gaveln stodo trenne bikupor och man hörde kring dem det tydliga susurruss vid vilket herdarne 1 virgils ekloger älska att slumra |
framför stugan närmare intill sjön hängde nät att torka 1 solskenet och över förstugukvisten hade ett äkta par av det hederliga svalsläktet byggt sitt bo |
våra tre vandrare stego in |
stugans inre bar samma prägel av hemtrevnad som dess yttre |
golvet var vitt och bestrött med välluktande enris en rödmålad pinnsoffa några stolar med formigt utskurna ryggstöd en säng med snövitt sparlakan ett bord en byrå med mässingsbeslag en moraklocka samt ett skåp på vars dörr ägarens namn prunkade 1 en krans av konstnärligt målade blommor utgjorde möbleringen |
de vitmenade väggarne voro prydda med livligt kolorerade tavlor från lundströmska konstanstalten 1 jönköping där såg man scener ur nya testamentet och ur svenska historien skäggiga sultaner till häst napoleon och vkarl xi s syn på rikssalens |
över pinnsoffan hängde en musköt med påskruvad nett och en gammal soldathatt |
genom fönstret tittade solen vänligt och helgdagslikt in 1 rummet |
se där ha vi sven |
sade en ung flicka som för tillfället var ensam inne sysselsatt med att pryda den vitrappade spiseln med björklöv och ringelblommor |
det var ingrid korporalens yngsta dotter en femtonårig jänta med ijust hår stora blå ögon och friska kinder |
hon ämnade säga något mera men tystnade och slog förlägen ned ögonen då hon varseblev svens obekanta slagare god dag lilla ingrid sade sven och lyfte flickan högt 1 taket |
men säg mig var är far och mor och johanna är johanna kommen än |
mor är gången till kyrkan far sitter 1 täppan och röker sin pipa men johanna kommer väl snart tänker jag sade ingrid |
jag skall säga till far |
flickan skyndade ut genom köksdörren och kort därefter visade sig korporalen |
korporal brant gick på träben ty då en kula har bortsnappat en fortkomstledamot av kött och blod har kronan ingen annan att giva i ning än i bästa fall en av hård och god björk |
men detta bekom korporalen föga ja benet och tapperhetsmedaljen voro på sätt och vis korporalens käraste egendom aldrig har en dansös med sådan stolthet visat publiken en väl formad vad och nätt fot som korporalen skulle visat sitt träben för envar som ville betrakta denna anspråkslösa produkt av svarvarens het |
sextio levnadsår genomsträvade dels under musköten dels vid plogen hade gråsprängt hans hår och väldiga knävelborrar men ej lyckats kröka hans höga axelbreda gestalt som inknäppt 1 en blå rock med blanka knappar var lika rak och militärisk som för trettio år sedan |
ansiktet låg 1 allvarsamma nästan bistra rynkor men ögonen blickade vänligt och milt under sina buskiga ögonbryn |
sådan var korporal brant till sin yttre människa |
djäknarne kände vid hans åsyn en djupare vördnad än om de sett hela växjö storium inträda herrar konsistoriales torde finna detta mycket besynnerligt men förhållandet var verkligen sådant |
är herrarne samma djäknar som för ett par dagar sedan voro 1 lomaryd |
frågade ralen under det han slog sig ned i sin pinnsoffa drog några drag ur pipan och med handen strök sitt träben |
ja korporal |
då vill jag fråga herrarne en sak så god som två vad var det för galenskaper herrarne satte i huvudet på nämndemansmor |
jag träffade för en stund sedan ola persson och han berättade något spektakel om herrarne och folket där på stället adolf omtalade nu på ett putslustigt sätt historien om de signade nubbarne |
korporalen drog ett ögonblick på munnen men skakade efter allvarsamt huvudet och sade 1 det han åter började stryka sitt träben lille baronen kan visst tycka att det där är roligt men kan han också tycka att det är rätt |
skall man göra enfaldiga människor dummare och vidskepligare än de äro |
ynglingar som få studera och lära och inhämta kunskaper böra väl hellre försöka hjälpa folk ur deras villfarelser än bestyrka dem 1 sådana det är min mening om saken |
och därmed utpustade korporalen ett duktigt moln ur sin pipa |
göran och adolf sågo icke så litet förlägna och handfallna ut vid denna oväntade förebråelse |
men herrarne äro i alla fall bara unga pojkar fortfor korporalen muntert och med pojkar får man ej räkna så noga om de hava ett eller annat upptåg för sig det ligger i deras natur |
människan tillade han allvarsamt skall först gå genom livets hårda rekrytskola och lida mycket hugg innan hon blir en allvarlig stridsman |
sven masmästare som innerligt skrattat åt |
adolfs berättelse och sedan under samtalets gång stått och sett ut genom fönstret vände sig om och sade det syns en båt ute på sjön det är säkert johanna som kommer |
gott sade korporalen vill ni som jag så gå vi ned och möta henne vid sjöstranden |
tid skall du ingrid laga till litet mat åt oss |
herrarne få hålla till godo med vad huset förmår |
det var verkligen johanna korporalens äldre dotter som kom roende |
den raska flickan var ensam i båten och skötte själv årorna med vana och kraftiga händer |
johanna tjänade som gårdsdeja hos patron brackander på trevnadslösa |
från denna herregård till korporalens stuga tvärs över sjön var en fjärdedels mil men den unga flickan räknade icke årtagen när rodden gällde hemmets härd där kära anhöriga och fästmannen väntade henne |
när båten var nära stranden lade johanna upp årorna hoppade i land och drog jullen med ett kraftigt tag ett stycke upp på det torra |
johannas hela väsende vittnade om raskhet och hälsa |
och ändå var hennes ansikte så fint hennes hy så ren och hennes ögon så klart ljusblå att många av amaranterordens förnäma skönheter skulle haft skäl att avundas henne de små händerna voro kanske något för röda och valkiga av arbete för att behaga 1 en salong men sven masmästare tyckte om dem desto mera |
den lilla familjen och dess gäster återvände iu till stugan |
sven masmästare räckte johanna |
en liten som han funnit vid stranden och detta var allt det galanteri man hos honom kunde upptäcka |
de gingo vid varandras sida utan att tala många ord men deras okonstlade väsen vittnade tillräckligt om den glädje de kände över att få se och vara nära varandra |
sådana möten inträffade tämligen sällan emedan arbetet vid masugnarne fortgår även om söndagarne var det blott en eller två gånger 1 månaden sven kunde slå sig lös för att träffa johanna 1 kyrkan eller i faderns stuga |
man satte sig till bords |
på en vit duk stod ett fat med potatis ett annat med fisk som ralen föregående dagen egenhändigt dragit upp ur sjön samt en stor kanna av oäkta porslin fylld med den raraste mjölk |
brödet bestod av blandat korn väl bakat och särdeles mört |
detta var hela anrättningen men ingen lämnade bordet hungrig |
härefter framtog korporalen postillan och psalmboken påtog sina gamla brillor och läste med klar röst dagens evangelium varefter han uppdrog åt göran att föreläsa predikningen |
vår djäkne kände sig fattad av en känsla den han förut aldrig erfarit |
i kretsen av dessa genom oskrymtad gudsfruktan och inbördes kärlek förädlade naturmänniskor var det liksom om ett friskare men allvarligare liv genomströmmat nom |
ljuva minnen vaknade 1 hans barm minnen från hans barndom då fader och moder ännu levde och han själv ett oskyldigt barn uppväxte i deras vård under den gamla hyddans tak |
han föreläste ur postillan med anda och övertygelse och |
dikantens enkla ord voro likasom häntade ur hans eget hjärta |
ämnet var människans hållande till gud och huruledes hon genom detta förhållande är i stånd att med inre lugn och lycka bestå de hårdaste prövningar för vilka den på sin egen kraft trotsande måste duka under |
efter predikningens slut tryckte korporalen görans hand och lovordade hans vackra utförs gåvor man gick därefter på husfaderns förslag till trädgårdstäppan och tog där plats på en bänk som beskuggades av en gammal enstaka lind |
alla voro tysta till och med den lille pratsamme adolf |
korporal brant såg fundersam ut stoppade sin pipa och sade slutligen med anledning av vad vi 1 dag hört kom jag såsom ofta sker att tänka på min salig vän stål din far och min gamle krigskamrat käre sven |
stål tjänte liksom jag vid albo kompani hat var flygelman ty han höll sina sex fot och sex tum likasom du sven och jag var hans nästa man 1 ledet |
vi voro goda vänner delade ijuvt och lett och voro alltid vid varandras sida såväl 1 kulregnet som på marscher och 1 bivuaken |
men det var ej till detta jag ville komma utan till något annat |